Alla det dagar man kunde springa hur länge som helst utan att bli trött.

När det sista man såg innan man somnade, var det självlysande stjärnorna i taket ovanför sängen.

Att man faktiskt fick ett pirr i magen, när föräldrarna plötsligt gick med på att gå på Liseberg.

Då varje byxor hade gräsfläckar.

När man gjorde kinderäggsbomber av bakpulver och vatten.

Alla fredagsmys som spenderades med en skål chips framför "sikta mot stjärnorna".

Då ens favoritglass var gul och hade en tuggumipinne täckt av rosa plast.

Vad hände med den glassen?


Vad hände med den tiden?

26 352 00 sekunder...

Det senaste tjugosex miljoner, trehundrafemtiotvå tusen sekunderna har varit det bästa sekunderna i mitt liv.

För jag fick dela dom med dig.


Idag är det 10 månader sedan "bara jag" blev "vi två", och jag är lika nykär som då.

Tack för att du alltid finns där, ställer upp och stöttar mig igenom allt. Tack för att jag kan prata med dig, att du lyssnar, och att du förstår vad jag säger.

Jag älskar dig Ola.

Ibland kryper kreativiten fram.

Alltid på nätterna... varför är det så?

JAAA!

Ett litet steg för Amanda, ett stort steg för vuxenheten.

Tre bilder på min fantastiska mamma i sina ungdomsdagar.

Idag fyller hon 49 år och hon är fortarande lika fin.

Just nu ligger den vackraste på mitt sovrumsgolv och leker med mina kattungar. Sötare än så blir det inte. Jag är så kär.

Så. upp. över. öronen. kär i dig Ola.

Mycket har hänt nu det sista dagarna. Släktningar har anlänt från andra delar av landet vilket slutade i ett regningt, med minnesvärt besök på Liseberg. Jag har smärtsamt insett att att sommaren faktiskt är över, och börjar se fram emot höstens vakra färger. Och... ja just det ja.. Jag har fått JOBB!

Lyckades på något sätt bli marknadsassistent på NCC, och börjar så smått känna mig hemma i kontorskläder.

Glad tjej.

Vad vill du säga när allting är sagt
vad vill du känna när någon tagit din makt
du vill att jag ska sjunga
men bara om sånt som hör till sitt
men ska jag sjunga
då ska det finnas tid att sjunga fritt

Vem vill du spela när du lagt alla kort
hur vill du leva när tiden går för fort
du vill att jag ska känna
för något som aldrig känts som mitt
men ska jag känna
då ska det finnas tid att känna fritt

Hur ska du veta om ingen lärt dig hur
hur ska du våga chansa
du som aldrig haft nån tur
du vill att jag ska älska
med nån som bara älskar sitt
men ska jag älska
då ska det finnas tid att älska fritt

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd
hur högt ska jag skrika
varje gång jag vill bli hörd
du vill att jag ska falla
mot något som du har gjort till ditt
men ska jag falla
då ska det finnas tid att falla fritt


Melissa Horn, hon kan hon.

Det skrämmer mig hur fort allting plötsligt har gått. Jag har ingenstans jag måste vara, eller tider att passa. Jag har ingen skola längre.

Jag börjar inse det nu. Jag har ingen skola längre.

Behöver jag vara vuxen nu? för det verkar vara så svårt, och jag är inget bra på det.

Häromdagen tog Ola och jag vara på solen och gick en lång promenad på björkö. Gud vad jag hade längtat att känna solen bränna på ryggen igen, eller det mjuka gräset som kittlar under fötterna. Sommaren är inte slut än, jag ska njuta in i det sista.











Fin dag.

Jag är så lyckligt jävla kär.

Det är lustigt vad man kan hitta när man undersöker en byrålåda som man aldrig lagt märket till innan. För i vardagsrummsmöbeln hittade jag en riktig skatt.

I en liten låda hittade jag vackra fotografier min mormor en gång hade tagit.









Och bredvid dom, gratulationskort på hennes konfirmationsdag. Dom var till en viss Elsa Svensson, ett efternamn jag inte visste att hon hade haft.



I lådan fanns även mormors gamla historabok från skolan. Där stod det mycket om svergies mörka skogar och kalla vintrar.





Min morfars avgångsbetyg lyckades jag också hitta. tydligen var hade han ett väldigt gott uppförande, dock gick välskrivingen sådär... Komiskt eftersom  han senare blev journalist på Göteborgsposten.





mormor och morfars bröllopsfoto.



Min mamma hade tydligen varit väldigt duktig i söndagskolan, när jag läste igenom hennes medlemskort. Guldstjärnor varje termin.



I en gammal poesibok hittade jag ett musikstycke skrivet av min mormor, med noter och allt. Jag hade inte en aning om att hon kunde skriva sådant.








Det var en extrem rolig överaskning att hitta alla dessa minnen, och jag blev så glad över att sådana här saker faktiskt sparas.

Kylan biter i kinderna och jag var tvungen att andas genom munnen för att undvika den isande smärta som näsborrarna annars skulle fått uthärda. Det var söndag och andra advent. Vi hade bestämt oss för att mysa bland skratt, ljus och julstämning genom att besöka Liseberg. Glada människor i tomteluvor promenerade förbi, vi köpte kanderade äpplen, och lyssnade på fina julvisor som lågt spelades från högtalarna i parken.

Med samma värme och sken som alla miljontals lampor i parken spred, fanns det lika mycket inuti mig. Jag var kär som aldrig förr och jag hade aldrig känt mig så trygg i någons armar förut. Det är här jag alltid ska vara.

Vi stannade vid en utav kolgrillarna man kunde värma sig vid. Kvinnan bredvid oss var klädd i en röd dunjacka. Håret var axellångt och buret i en tjock hästsvans som jag såg gärna ville röra vid. Hennes öron var nästa lika röda som jackan och omedvetet drog jag ner min pälsmössa för att täcka mina, tryckte mig närmare hans bröst och hans armar omfamnade försiktigt hela mig. Halsduken kring hans hals luktade rök sedan vi åt alldeles för nära en brasa några minuter tidigare, och jag slöt ögonen för en stund.

"Vad tänker du på" sa han.

"En hemlighet" svarade jag.

Vi åkte hem till mig och mös i soffan tills han blev tvunge att åka hem, för att inte missa sista färjan. I dörröppningen sa vi hejdå och jag stod kvar och följde hans steg mot bilen, men innan han kommit fram vände han sig om och sprang tillbaka, drog mig till sig och kysste mig. Hans stubbiga skäggväxt kittlade på hakan och jag la min hand om hans nacke.  Även om det var mörk kunde jag se hans vackra stora ögon som tittade rakt in i mina, rakt in i mig.

"Jag älskar dig Amanda"

Jag log.

"Jag älskar dig Ola"

"Det var min hemlighet"

Snart ska jag göra stan med Em, men innan det ska jag burra ner ansiktet i den svarta pälsen som täcker dessa två busiga pojkar.

Thailand. världens vakraste plats, som just nu känns så himla långt borta.

Men när jag läser vad jag skrev när jag precis hade kommit tillbaka till sverige, kommer längtan och minnerna tillbaka.

Ja vill tillbaka till de turkosa vattnet. fuktiga luften. fina människorna. och den varma solen.
Jag vill höra ljuden från djungel om natten, höra ljuden från gatan på morgonen.
Jag vill känna lukterna. jag vill känna de ljumna vattnet, och den finkorniga sanden under mina fötter.

Jag vill tillbaka till sagan...






Det fanns små krabbor som sprang över stranden, men när man kom för nära kröp dom ner i sina håligheter.



Maten var fantastisk.







En natt blev det strömavbrott på hela ön. Då fick jag ett litet ljus av hotellchefen. Hela ön blev plötsligt tyst och man kunde höra alla ljud från djungeln.

Mitt rum är nu så städat som det kan bli en onsdagsnatt. Bortglömda saker har hittas. Speciella föremål har fått nya platser och det bästa av allt är att jag nu kan hitta allt. eller det mesta.


Min lilla 70-tals byrå fick en hedersplats på min fönsterbräda, brevid mina finaste snäckor från Thailand.



Mina gamla kakburkar och cigarettlådor som jag fyndade på en loppis i Dalarna, används nu som förvaring för mina målarredskap. Nu har jag äntligen koll på alla mina penslar och färger.



Kläderna  har prydligt hängts upp istället för att ligga på golvet.



Och mina tidningar fick ligga i min gamla doktorsväska som jag fått av farfar.



Lappar som jag vill spara, biljetter till konserter som rörde, teckningar som jag är stolt över, och foton som betyder något speciellt fick hamna på spegeln. där kan jag alltid se dom varje dag. Där finns minnen jag vill behålla.



På fönsterbrädan fick även böcker som jag tycker extra mycket om ligga.



Eftersom jag är en väldigt rörig människa inuti och att det kan spegla hur mitt rum ser ut, kan det ibland vara skönt med lite ordning och reda att vila ögonen på.

Världens finaste människa pussade mig i hela ansiktet gav mig en morgonrock och bad mig gå ut och sätta sig i morgonsolen på altanen. Där var det dukat med en fantastisk frukost, med allt jag gillar (han hade tilloch med silat bort fruktköttet ur apelsinjucieen för att han vet att jag inte gillar fruktkött).

Så vaknade jag idag.

Resten av dagen har sysselsatt mig med att städa sovrummet och garderoben och det känns som att jag aldrig blir klar. Nu är det iallafall hyfsat och jag orkar verkligen göra något mer idag. Nu vill jag bara att min pojke ska komma hem från jobbet så jag kan krama honom så hårt jag kan och krypa ner i sängen och vänta in ännu en skön sovmorgon.



Du är fantastisk. Jag är så glad att jag har dig.

Igår så satt jag på bussen i min perfekta ensamhet när jag plötsligt hör en man skrika några säten bakom mig. Försiktigt vrider jag huvudet såpass mycket att jag kan se denna underliga man, men att han förhoppningsvis inte ska kunna se mig. I svettigt eller fett hår (jag kunde inte avgöra skillnaden i detta fallet) som fallit ner i hela hans ansiktet står han och skriker på en stackars 12årig pojke som lungt och sansat försöker ta sig ur situationen. Vad mannen skriker om hör ingen på bussen eftersom han bryter på tyska och tydligen har gurglat halsen med billig, men effektiv öl hela dagen. När bussen äntligen stannar vid närmaste hållplats efter att scenen tagit plats, flyr killen det avlånga fordonet med en riklig mängd spott i ansiktet som mannen fått fram istället för ett igenkännande språk.

Tur för killen tänkte jag men inte lika bra för oss andra på bussen. Nu när den fulle tysken skulle välja ut sitt andra offer. När jag tyst ber för glatta livet att denna inte skulle börja på A och sluta på manda, känner jag hur någon sätter sig på sätet brevid. Innan jag vågar hoppas att att det är en normla människa, når den öl-svettiga stanken mina näsborrar. Fan! Av alla människor så sätter han sig tysken brevis mig! Vad hände. Har jag Willkommen skrivet i bakhuvudet eller?

Tysken börjar hårt peta på mig och presenterar sitt namn som var omöjligt att uppfatta om man var var nyckter och inte kunde tyska, så vi kallar honom Sören. Sören petar lite till och berättar att han kommer från Tyskland, Nee.. menar du det tänkte jag! Berätta något som inte hela bussen redan vet! Plötsligt dyker en lapp upp i ansiktet på mig, skrivet på lappen står en massa telefonnummer och namn till Stadsmissionen och liknande. Sören fick fram att han ville som han uttryckte det "telefonera" och ville på så sätt använda min mobil. Fan heller tänkte jag som snart skulle hoppa av, och ljög om att jag inte hade någon. Fick sedan dåligt samvete när Sören plötsligt brister ut i gråt brevid mig samtidigt som han mumlade något om att få sova på gatan igen. Vad gör jag nu? En vuxen man som ingen kan begripa, inte ens en tysk! sitter och lipar brevid mig och det är delvis mitt fel. Samvetet kickade in och det slutade med att jag gav honom pengar och berättade att det finns telefonautomater i Centralstationen. Detta visade sig ge en värre effekt då han med sina gula tänder skulle pussa hela mitt ansiktet med sin ölandedräkt... Jag gillade honom bättre när han grät. Lyckligtvis tog jag mig ur hans jobbiga famn och flydde fordonet jag med. Nu är ansiktet tvättat 30 gånger, och den dagens goda gärning var genomförd.

Häromnatten fick jag för mig att använda mina akrylfärger som aldrig fått penslats på en måladuk. Eftersom jag fick duken av Ola så bestämde jag att det var han som skulle få den färdiga tavlan. Motivet blev därför en utav hans favorit artister Jimi Hendrix. Den ursprungliga bilden hittade jag på nätet, och tycket så mycket om färgerna att jag valde att måla av den.

Så här blev min version av den iallafall.