Kände att det var dags att uppdatera min "rita" kategori, sådärför hamnade pennan och skissblocket framför mig igen.

Nu ska dessa snart lämna oss, och det gör så ont i mitt hjärtat.

Jag kommer sakna dom så himla mycket.

Fan.

Vissa dagar känns extra tunga och grå.
Det är dagarna då jag inte är med dig.

 

Dessa dagar låtsas jag att du sitter bredvid mig under middagen, håller min hand under bordet och släpper inte taget. Jag låtsas att du ligger på den tomma platsen bredvid mig i dubbelsängen, att jag kan ligga på ditt bröst och lyssna till dina andetag.  Jag låtsas att du kysser mig på ögonlocken, för jag vet hur precis hur det känns när dom nuddar dina läppar.

 

Jag saknar hur du viskar orden Du är det finaste jag vet i mitt öra innan jag somnar.

 

Det är misshandel att inte vara nära dig varenda eviga sekund. Jag känner mig så inkomplett utan dig här.

När jag tittade igenom gamla bilder, så hittade jag dessa.

Jasmines 18 årsdag, firades på en solig balkong, med rosa sider.

Det var ett riktigt prinsesskalas!


Alla fick bordsplaceringar, och Sandras hade ett liten notering...





Sedan blev det bordslekar, och Emilia fick vara den berömda Jackson brodern.


Fina Sara.








Fina Emila.




Jag hade på mig min prickiga klänning, som matchade mina solbruna ben.




Mera tårta.


Jasmine, var inte bara födelsedagsflicka utan även Björne.



Saknar er flickor!

Gårdagen

Kajsa fyllde 19. Grattis igen!

Nu ska jag vila min ben som fick dansa några timmar för mycket bland dragqeens och rök.

Jag fångade upp din tår med min kind.

Det blöta gräset hade lyckats fukta strumporna genom mina skinnimitations kängor, och jag hade börjat knipa med tårna för att få dom varma igen. Det var svart, och natt, och vi var omringade av svaga dofter från marijana ciggaretterna som några sög på lite längre bort.

Din hand var kall. Det vet jag, för jag höll den hårt.

Techno musiken som ekade mellan träden, försvann sedan mot den svarta natthimlen. Utomhussvartklubben var som en utomhussvartklubb alltid är. Men det var inte jag. Inte förens jag fick säga det jag ville säga.

I det blöta gräset bland neonljus satt vi, och lugnet sjunker in.
Jag var närmare dig än någonsin.

Jag fick mina svar.

Träffade en klasskamrat från högstadiet idag.Sofia. Tänk vad tiden har gått fort sedan man var en finnig, osäker "flyta med strömmen tjej".

Jag är så glad att den tjejen är borta.
och så glad över att se Sofia igen.

Min familj är nog den galnaste, härligaste, spontanaste, och konstigaste jag vet.

Men också den bästaste.

Baka paj av trädgårdens röda äpplen. Gå promenader bland färglada höstlöv. Dra ner mössan över öronen. Tända brasan. Och äta nyplockade kantareller.

Det är det jag har gjort de senaste dagarna. inget mer.