Igår så satt jag på bussen i min perfekta ensamhet när jag plötsligt hör en man skrika några säten bakom mig. Försiktigt vrider jag huvudet såpass mycket att jag kan se denna underliga man, men att han förhoppningsvis inte ska kunna se mig. I svettigt eller fett hår (jag kunde inte avgöra skillnaden i detta fallet) som fallit ner i hela hans ansiktet står han och skriker på en stackars 12årig pojke som lungt och sansat försöker ta sig ur situationen. Vad mannen skriker om hör ingen på bussen eftersom han bryter på tyska och tydligen har gurglat halsen med billig, men effektiv öl hela dagen. När bussen äntligen stannar vid närmaste hållplats efter att scenen tagit plats, flyr killen det avlånga fordonet med en riklig mängd spott i ansiktet som mannen fått fram istället för ett igenkännande språk.

Tur för killen tänkte jag men inte lika bra för oss andra på bussen. Nu när den fulle tysken skulle välja ut sitt andra offer. När jag tyst ber för glatta livet att denna inte skulle börja på A och sluta på manda, känner jag hur någon sätter sig på sätet brevid. Innan jag vågar hoppas att att det är en normla människa, når den öl-svettiga stanken mina näsborrar. Fan! Av alla människor så sätter han sig tysken brevis mig! Vad hände. Har jag Willkommen skrivet i bakhuvudet eller?

Tysken börjar hårt peta på mig och presenterar sitt namn som var omöjligt att uppfatta om man var var nyckter och inte kunde tyska, så vi kallar honom Sören. Sören petar lite till och berättar att han kommer från Tyskland, Nee.. menar du det tänkte jag! Berätta något som inte hela bussen redan vet! Plötsligt dyker en lapp upp i ansiktet på mig, skrivet på lappen står en massa telefonnummer och namn till Stadsmissionen och liknande. Sören fick fram att han ville som han uttryckte det "telefonera" och ville på så sätt använda min mobil. Fan heller tänkte jag som snart skulle hoppa av, och ljög om att jag inte hade någon. Fick sedan dåligt samvete när Sören plötsligt brister ut i gråt brevid mig samtidigt som han mumlade något om att få sova på gatan igen. Vad gör jag nu? En vuxen man som ingen kan begripa, inte ens en tysk! sitter och lipar brevid mig och det är delvis mitt fel. Samvetet kickade in och det slutade med att jag gav honom pengar och berättade att det finns telefonautomater i Centralstationen. Detta visade sig ge en värre effekt då han med sina gula tänder skulle pussa hela mitt ansiktet med sin ölandedräkt... Jag gillade honom bättre när han grät. Lyckligtvis tog jag mig ur hans jobbiga famn och flydde fordonet jag med. Nu är ansiktet tvättat 30 gånger, och den dagens goda gärning var genomförd.