Kylan biter i kinderna och jag var tvungen att andas genom munnen för att undvika den isande smärta som näsborrarna annars skulle fått uthärda. Det var söndag och andra advent. Vi hade bestämt oss för att mysa bland skratt, ljus och julstämning genom att besöka Liseberg. Glada människor i tomteluvor promenerade förbi, vi köpte kanderade äpplen, och lyssnade på fina julvisor som lågt spelades från högtalarna i parken.

Med samma värme och sken som alla miljontals lampor i parken spred, fanns det lika mycket inuti mig. Jag var kär som aldrig förr och jag hade aldrig känt mig så trygg i någons armar förut. Det är här jag alltid ska vara.

Vi stannade vid en utav kolgrillarna man kunde värma sig vid. Kvinnan bredvid oss var klädd i en röd dunjacka. Håret var axellångt och buret i en tjock hästsvans som jag såg gärna ville röra vid. Hennes öron var nästa lika röda som jackan och omedvetet drog jag ner min pälsmössa för att täcka mina, tryckte mig närmare hans bröst och hans armar omfamnade försiktigt hela mig. Halsduken kring hans hals luktade rök sedan vi åt alldeles för nära en brasa några minuter tidigare, och jag slöt ögonen för en stund.

"Vad tänker du på" sa han.

"En hemlighet" svarade jag.

Vi åkte hem till mig och mös i soffan tills han blev tvunge att åka hem, för att inte missa sista färjan. I dörröppningen sa vi hejdå och jag stod kvar och följde hans steg mot bilen, men innan han kommit fram vände han sig om och sprang tillbaka, drog mig till sig och kysste mig. Hans stubbiga skäggväxt kittlade på hakan och jag la min hand om hans nacke.  Även om det var mörk kunde jag se hans vackra stora ögon som tittade rakt in i mina, rakt in i mig.

"Jag älskar dig Amanda"

Jag log.

"Jag älskar dig Ola"

"Det var min hemlighet"