Nostalgi, och saknad.


Alla det dagar man kunde springa hur länge som helst utan att bli trött.

När det sista man såg innan man somnade, var det självlysande stjärnorna i taket ovanför sängen.

Att man faktiskt fick ett pirr i magen, när föräldrarna plötsligt gick med på att gå på Liseberg.

Då varje byxor hade gräsfläckar.

När man gjorde kinderäggsbomber av bakpulver och vatten.

Alla fredagsmys som spenderades med en skål chips framför "sikta mot stjärnorna".

Då ens favoritglass var gul och hade en tuggumipinne täckt av rosa plast.

Vad hände med den glassen?


Vad hände med den tiden?





Kommentarer
Postat av: Maria

"självlysande stjärnorna i taket" jag log när jag läste det. Hade sådana.

2010-09-27 @ 22:15:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0