Den där låten som man alltid har haft suddigt i huvudet, som man går och nynnar på när allt annat är tyst, men som man aldrig hört ur en radioapparat.


För ett tag sen fann jag min, låten som egentligen inte går att beskriva varför den just är min. Den har bara alltid funnits där. I mitt huvud.

Av en slump fann jag den och fick äntligen höra den ur en radioapparat, och den var lika perfekt som jag föreställt mig den.

Men det som är mer perfekt är att han har lärt sig den på gitarr för min skull.

Han har lärt sig re:stacks för min skull.

Jag har en magkänsla som inte försvinner. Den gör ont. Så innerligt ont.

Längtan.

I Onsdags var jag barnvakt åt dessa fina ansikten. Vi pysslade, åt popcorn och kollade på Bamse.

De är nog de sötase ungarna jag vet.

Jag hade en fantastisk julafton. Alla blev mätta på kalkon, var hysteriska under julklappspelet, och mölade i sig chokladask efter chokladask. Precis som det ska vara.

Och när snön började falla fick vi besök av en väldigt tanig tomte som var skrämmade lik min lillebror. Vi hade tydligen varit snälla detta året också.

En frostig kväll för några veckor sedan såg jag Oskar Linnros på Trädgårn.

Behöver jag säga att han var makalöst bra?

Chris Craymer Romance


Torsdagsromantik.

Eftersom jag saknar min fina Ola så jagnästan går av.

Så här såg det ut förra julen på Björkö.

Om några timmar ska jag dit igen. Undra om det är lika mycket snö i år...

Snälla tomten...

I fredags spenderade jag kvällen med dessa fina själar. Det blev julkappshopping och vin på SoHo.

Fin Fin kväll.

Nu har snart mina pepparkakor svalnat
och glöggen blivit uppvärmd.
4 advent ska firas med mys!

Idag vaknade jag tidigt och sa hej då till Ola som jag inte kommer få se på flera dagar. Han ska nämligen bosätta sig i en liten stuga bland de snötäckta skogarna utanför Lilla Edet. Där han ska slutföra inspelningen av det nya albumet. Usch vad jag kommer sakna honom.

Nu ska jag äta risgrynsgröt och börja leta arbete. Dags att ta tag i mig själv nu! GO!

Igår blev det ett besök på Liseberg. Vi åt gott, lyssnade på livemusik och klappade renar. När det blev som kyligast stannade vi vid en brasa eller slank in i bokhandeln för att leta julklappar.

Det var så himla fint att få spendera kvällen med personen jag längtat efter så länge.

En frostig februaridag för två år sedan.

Arbetslös. Arbetsökande. Igen.

Men när man precis ha klistrat ihop ett pepparkakshus. Har hela sovrummet fullt med tända värmeljus. Ligger nerbäddad i sägen bredvid katten. Lyssnar på Angus & Julia Stone. Och ser snön sakta falla mot marken utanför fönstret, är livet inte så tokigt.

+ att världens finaste människa snart kommer kliva genom ytterdörren och krypa ner bland mina lakan gör saken väldigt mycket bättre.

Arbetslös. Vem bryr sig.

Jag klurade länge på vad jag skulle ge Ola som "vi har varit tillsammans i ett år" present. Men till slut bestämde jag mig för att inte krångla till det och göra något personligt.

Så det blev en bok.




En bok som jag fyllde med tankar, minnen och dagar som jag har delat med honom.



En bok som fick honom att se min version av vårt år tillsammans.





En Navid Modiri låt som han berättat får honom att tänka på mig.



En bild på utsikten där vi delade vår första kyss, och låten som spelades den kvällen.



En halv bok fyllde jag med ett år av oss.

och på den sista halva kan han skriva ner kommande år.

Som jag vet kommer bli ännu bättre.

Big Bang Theory.

Jag skrattar varje gång.