Den här är Emelie
En granne som blev en vän,

en vän som blev en bästa vän,
och en bästa vän som blev halva mig.

Hon har perfekt långt lockigt hår,
ett leende som smittar,
och kramar som får en att känna sig speciell.

Hon har alltid funnits där för mig,
vid alla tillfällen då jag behövt henne som mest,
för att skratta, gråta, eller stötta

Hon är den enda som förstår min humor,
känner mig utan och innan,
och alltid förlåter.

Nästan alla mina minnen delar jag med henne,
och jag vet att vi kommer dela många fler.
Hon är något av finaste jag vet.

Hon är allt jag någonsin kunnat önska mig en vän skulle vara.

Det här är ingen kärleksförklaring...
eller jo det är det,
En kärleksförklaring till min bästa vän.

En promenad i snön på Björkö...